..Du (ni) lever inom mig..

När ljuset sakta dör

Blandar sig med skuggor, i natten utanför

Känner jag tomhet inuti
Du och jag var vi, men hon och du är ni

En del utav mitt liv, ett minne drar förbi

Men ingen kan se såret, det sitter inuti

Som bränt på mina ögon, finns bilden utav dig

Du lever inom mig

Natt, kom och ge mig ro

Säg vad är en sanning

Om hjärtat vägrar tro
Tid som går ändrar ingenting
Känslan är en cirkel, en evighetens ring

Allt som varit vårt

Som finns här runt omkring

Och levde i vår närhet är bara döda ting

Trots allt som har förändrats

Så ser jag ändå dig, du lever inom mig

Du flydde undan till den trygghet som du fann

Men när som helst kan minnet smärta dig

Och från den stunden blir lögnen aldrig sann

Och vår kärlek, ja den lever

För vi älskar ju varann

Tid som går ändrar ingenting

Känslan är en cirkel, en evighetens ring

En del utav mitt liv...

Att livet kan vara så orättvist ! Går nästan inte en dag utan att jag tänker på någon av er Ulrika och Magnus. Usch, det har satt väldigt djupa spår i mig =/ Önskar ingen får uppleva det man vart med om, aldrig, inte ens sin fiende. Att mista någon närstående, ung människa, att inse att de aldrig någonsin kommer tillbaka, hur gärna man än vill och försöker att intala sig att de bara är en dröm, mista någon ung som borde leva sina bästa år just nu, alla känslor som rivs upp,, hur vardagen blir för alla inblandade efter det, går nog inte att beskriva hur verkligheten har vart efter detta, men de som vart med om det förstår nog vilka ord det är jag söker, inget blir som vanligt, alla kämpar, men sorgen syns igenom även om man försöker gå vidare..Många sömnlösa nätter och förtvivlan. Varför var det din tur ? Varför valde du den vägen ? Och Martin och Nellie .... Saknar ord. Många varför och många tårar har det blivit genom åren och tror inte de kommer sluta än heller ... Sänder er en tanke ! Var ni än är så hoppas jag att ni har det bra och vakar över oss. Önskar man kunde vrida tillbaka tiden .Livet är orättvist, helt klart !

.

Usch, jag är inte bra på att komma ihåg saker som hänt i mitt liv.. Men två dagar kommer jag aldrig glömma. Blundar jag och tänker på det så känns de som jag är där igen, känner tom dofterna, pulsen min och alla intryck. Den kvällen mamma fick samtalet om Ulrika, usch... Att se en människa bryta ihop så... Och den morgonen jag fick samtalet om Magnus, fy fan, spydde bara rakt ut och stackars Anders fattade inget.. Usch...

.

Nej som sagt, kan inte beskriva det. Tyvärr har det satt djupa spår i mig, eller tyvärr ska man väl kanse inte säga ändå ? Men det har iaf påverkade mig alldeles för mkt för att det ska vara nyttigt och jag tror även min bror inte heller har haft det så lätt efter allt detta. Men det är tur man har sin familj ! Va rädd om den ! Och om era vänner !

.

Nej avrunda detta. Annars blir jag bara ännu mera ledsen i min ensamhet här. Önskar jag vorde hemma. Brukar vara hemma denna helg. Tycker det är en sådan helg, inget fest, tycker de inte passar.. Har jag aldrig tyckt o sist jag festade denna helg hade jag fan ångest långt efterråt... Önskar man kunde åka upp till parkeringen nu vid Rämmssjön nu och sitta o kolla ut över alla ljusena, oerhört vackert !

.

Ta hand om er ! Och sänd en tanke t de som inte längre finns här hos oss ! Tänd ett ljus ikväll och skänk dem en tanke! Det gör/ska jag göra. Måste docj tillägga att man ska hedra alla mer än denna kvällen, men denna kvällen kan man iaf uppmana andra att göra detta, helt klar !